Effektivare vårdbesök med patientens egen registrering (PER)

"Generellt medför PER ett effektivare och mer faktainnehållande besök, en minskad administration för sjukvården, ökat patientmedverkande och sannolikt också ökad sjukdomskännedom".
Så säger Erik Kindberg, överläkare vid barnreumateamet Skaraborgs sjukhus, där man infört rutinmässigt PER inför patientbesök.

Hej Erik!
- Kan du kort presentera ert team.
Barnreumateamet på Skaraborgs sjukhus bedriver sin verksamhet på barnmottagningen och dagvårdsavdelningen i Skövde respektive Lidköping. Teamet består av två barnläkare, två sjuksköterskor, två arbetsterapeuter, två fysioterapeuter, en kurator och två psykologer. Arbetsterapeuter och fysioterapeuter delar sin anställning mellan barnkliniken och vuxenreumatologen, vilket medför att de har stor reumatisk erfarenhet.

- Vad var anledningen till att ni valde att använda er av PER?
Första åren använde vi oss av pappersformulären, som i efterhand matades in i registret. Dessa papper ökade den administrativa ångesten och de blev ofta liggande på skrivbordet. När väl informationen var inmatad så hade man inte så stor nytta av den. Arbetsinsatsen att fylla i registret var påtagligt större än glädjen/nyttan av registerdata. Det kändes som att vi fyllde i registret för registerhållarens skull och nyttan för sjukvården och patienten var relativt liten.
När PER introducerades, för ca 5 år sedan, så började vi med det direkt. Jag har inte hanterat ett enda papper som tillhör reumaregistret sedan dess. Nu fyller patienterna/föräldrarna i formulären före besöket och jag har tillgång till all information vid besöket. Vi tittar på resultaten gemensamt under patientbesöket.

- Hur och när fyller era patienter i sina uppgifter?
På sin/föräldrarnas telefon. De flesta tycks göra det hemma dagen före besöket eller samma dag. En del gör det i väntrummet eller under tiden de får infusioner. Tidigare använde vi klinikens läsplatta, men den har blivit överflödig.
Vid dos- eller terapibyte i samband med telefonsamtal så ber jag patienten fylla i PER före förändringen, för att vi sedan ska kunna utvärdera effekten.

- Hur gjorde ni för att komma igång med PER i er verksamhet?
Jag har nyligen bytt arbetsplats till Skaraborgs sjukhus. För att finna alla patienter som inte var inkluderade i registret så bad jag en sekreterare om registerutdrag för alla patienter på kliniken med JIA-diagnos. Därefter så har våra reumasjuksköterskor gjort ett hästjobb, med att inkludera alla i registret (utan att fylla i patientmedgivande). Vid nästa besök har jag sedan kort informerat om registret och startat. Därtill har vi på kallelsen lagt till en påminnelse att fylla i registret före besöket.

- Hur motiverar ni patienter och familjer att fylla i PER?
- I början fick man ibland påminna dem att fylla i väntrummet. Men det behövs sällan numera. Däremot har patienterna senaste året börjat påminna mig, om jag inte fyllt i min del.

- Hur har gensvaret varit från patienterna och deras familjer?
Enbart positivt. Hör aldrig något suckande om att det är ansträngande eller omständligt att fylla i.

- Vilka fördelar ser du med att använda dig av PER vid patientbesöken?
Man får en ”live uppdatering” om måendet just nu. Vi tittar på resultaten tillsammans och jag upplever att patienten blir mer engagerad i sin sjukdom och behandling. Dessutom får jag svar på många frågor som jag aldrig hade hunnit ställa under besöket. Så som patientens egna definierade mått, men även trender på barnets och föräldrarnas livskvalitet som en föraning på när det är dags att involvera kurator och psykolog.
Generellt medför PER ett effektivare och mer faktainnehållande besök, en minskad administration för sjukvården, ökat patientmedverkande och sannolikt också ökad sjukdomskännedom.

- Har du något tips till andra verksamheter som vill komma igång att använda PER?
- Börja med ett registerutdrag enl ovan om inte alla patienter är inkluderade. Lägg till en påminnelse på kallelsen, och visa för patienten under besöket att deras registrering är en viktig del av beslutsunderlaget vid terapibyte. Sedan löser sig det mesta av sig självt (dvs patienten gör det stora jobbet)