Bilddiagnostik
Bilddiagnostik är viktig vid diagnos av JIA, för att identifiera patienter med risk att utveckla ledskada, vid bedömning av sjukdomsaktivitet och för att följa och utvärdera effekt av behandling. Det finns olika bilddiagnostiska metoder som har olika indikationer i omhändertagandet av JIA patienter. Vid bilddiagnostik av barn med JIA behövs särskild hänsyn tas till åldersrelaterade förändringar i brosk och skelett som ses hos växande barn.
Konventionell röntgen
Konventionell röntgen bedömer huvudsakligen skelettet. Vid en ledinflammation kan ibland mjukdelssvullnad i anslutning till leden påvisas.
Vid JIA kan urkalkning i skelettet ses. Benhinneinflammation och tillväxtstörningar i skelettet är vanliga. Förlust av ben i skelett (usurer) och minskad ledspringa ses mer sällan och ofta sent i förloppet. I enstaka fall där ledinflammationen varit aggressiv kan felställningar eller sammanväxningar mellan ben i leder förekomma. Fördelen med konventionell röntgen är att den är tillgänglig på de flesta kliniker, undersökningen är relativt billig och den går snabbt. Nackdelen är att den utsätter patienten för strålning.
Indikationer:
Används vid sjukdomsdebut för att utesluta andra orsaker till ledsvullnad än JIA, särskilt om endast en led är inflammerad.
Kan användas enligt särskilt protokoll för att följa förlopp av påvisade skelettförändringar hos barn med JIA.
Ultraljud
Ultraljud kan användas för att påvisa artrit i perifera leder med utgjutning i leden och/eller förtjockning av ledhinnan. Vid påvisad artrit kan Dopplerfunktion vara ett komplement vid gradering av artriten. Ultraljud kan även användas för att påvisa inflammation i senskidor, senfästen, muskelfästen eller slemsäckar, för att mäta brosktjocklek och för att se begynnande skelettförändringar. Ultraljudguidning är till stor fördel vid injektioner av inflammerade strukturer för att säkerställa att medicinen hamnar på rätt plats. Fördelen med ultraljud är att den är patientsäker, den kräver inte lugnande undersökning och det är lätt att titta på många leder samtidigt. Nackdelen är att undersökningen är beroende av kvaliteten på apparaten och hur van undersökaren är.
Indikationer:
Vid diagnos och klassificering av JIA undergrupper
För att påvisa eller avfärda ledinflammation i perifera leder vid osäkerhet utifrån symptom och undersökning
För att kartlägga vilka strukturer som är inflammerade i svårbedömda fall framför allt i fötter och händer
För att gradera broskpåverkan
För ultraljudsledda injektioner
Magnetkameraundersökning
Magnetkamera tar bilder med hjälp av magnetfält och radiovågor. Magnetkameran kan ta högupplösliga bilder av alla ledens strukturer i olika plan. Genom att använda två olika undersökningsmetoder och kontrastämne kan tidiga ledförändringar förenliga med ledinflammation påvisas och inflammationens aktivitetsgrad skattas. Magnetkameran är den känsligaste tekniken för att mäta brosktjocklek och tidiga skelettförändringar och den enda bilddiagnostiska metoden för att kunna påvisa pågående inflammation i leder i nacke, rygg, bäcken och käkleder.
Magnetkamerans fördelar är att tekniken är mycket känslig för att påvisa inflammation i mjukdelar och förändringar i brosk och skelett och att den kan användas för att undersöka djupa och svåråtkomliga leder. Undersökningen är däremot dyr, tidskrävande, det går inte att titta på många leder samtidigt, de yngre barnen kan kräva lugnande medicinering eller sövning under undersökningen och den är inte tillgänglig vid alla kliniker.
Indikationer:
Diagnos, kartläggning och uppföljning av inflammation i ryggleder, bäckenleder och käkleder
Kartläggning av inflammatorisk aktivitet i leder med skelettförändringar efter tidigare inflammationer